Det var en dansk på mitt jobb idag. Jag kommer inte ihåg vad han hette. Jag tror inte ens jag uppfattade det, men det lät säkert såhär: rräääe rruuueee rräääuueee rruuuu eller dääään. Jag kommer verkligen inte ihåg. Därimot fick jag ett jävligt stort frågetecken i huvet. Jag älskar alla land, det gör jag. Såpass säker är jag även fast jag bara varit i sverige, finland, danmark och ryssland. Man skulle kunna säga att jag vet att jag älskar hela världen. Hursomhelst. Vafan, ärligt talat, varför envisas vi nordiska länder med att tro att vi förstår varandras språk? Vi har ju varsitt! eller ett gemensamt, med extremt grova dialekter. Varför måste man försöka när man träffar en dansk eller norsk? Jag förstår inte ett skit och jag känner mig som ett präktigt as när jag måste fråga dom om vi kan prata på engelska istället, för att jag verkligen inte förstår vad för slags ord deras gom-orgier försöker forma.

Vi har olika språk och vi ÄR olika land. Så vi behöver verkligen inte försöka förstå. Vi kan leva i harmoni med varandra ändå.