Min Farmor är död. Jag va å kolla på henne och det var första gången jag såg mänskiligt livlöst kött. Jag gillade inte det alls. Mamma sa att jag skulle känna på farmor och upptäcka att det fortfarande va farmor men farmor var inte där. Farmor var även fast hon hade ont i armen och kutryggig, va hon muskler. hon skrattade alltid och gjorde hon inte det var hon upprörd och arg. Ingen satte sig på farmor.

Min tjej är också jävligt cool. Jag vet att hon kan allt. och det hon inte kan just nu ligger där gömt inom henne i en scysst kompott av ambition, heder och medvetenhet. just nu arbetar hon på ett bröllop, bakar och serverar tårtor, står på sig inför en jävligt barnslig brud och jag saknar henne något helt otroligt. jag har slut på sms pengar och jag är jävligt fustrerad och det sista osmarta ordet som poppade upp i mitt huvud var "telefonterapi". Fast man får fan ta sina dåliga sidor. jag kan leva med det där. vissa grejer blir man ju bättre på och då kanske det tillslut blir något att föredra även fast jag verkligen inte vill det. man vet ju fan aldrig. min bror är smart med. jag är smart. mamma å pappa är smarta. ibland behöver man ta sig tid. ibland behöver man femtusen sparkar i arslet istället för en.